The Reformers Podcast by Isabelle McAllister

top of page

Isabelle McAllister

Home
NYHETSBREV
Föreläsningar
Skavank
- Design
Podd
TV
About
Contact
More

Use tab to navigate through the menu items.

instagram @isabellemcallister

Se på stjärnorna från glamping-bädden!
🌳I betalt samarbete med @vastsverige 🌳

Det finns platser man ständigt längtar tillbaka till @eriksoncottage i Ljungsarp är en sådan.

Här kan du bo i något av tre små glashus, sova i skogen eller vid en gullig liten sjö. Du får äta ekologisk och lokal mat, nybakat bröd och pizzor på kulturspannmål och förhoppningsvis somna under stjärnhimlen som syns genom glastaket.

Men det är inte bara boendet som gör platsen speciell. Systrarna Elisabeth och Kattis, som driver Erikson Cottage, är grymma! Lika varma och inspirerande som miljön de har skapat. På släktens gamla mark har de förverkligat en dröm, lämnat stressiga arbetsliv för något mer hållbart, både för sig själva och för andra.

Erikson Cottage är en del av Västsveriges satsning på klimatsmart semester. För det är skillnad i hur vi reser och vad vi gör när vi väl är framme! Kanske kommer du med tåg, eller som några gäster gjort: cyklar hela vägen från Tyskland! 
Värdarna som driver alla dessa ställen bryr sig inte bara om dig som besökare, utan också om platsen, naturen och framtiden. Och det känns.
 Lägger länk till glashusen och andra inspirerande boenden ni också kan boka i stories och min bio!

Så tog hon studenten - hurra! Som vi firade! Vilken dag det blev - kärlek, lättnad, glädje, vänner, familj, god mat och känslor i överflöd ❤️ Kanske behövs det också nu, mer än någonsin.

Kära kära Della! Som du har kämpat gullis. Älskar dig så mycket! Du är livet❤️ Samla nu på äventyr - som bara du kan! 🥰

Ps!
1. Mamman kan ha blivit besatt av att göra en rolig studentskylt. Benen fick inte plats i plakatformat så det fick bli en sprattelgubbe! Tack @breakfastdesign för support så allt blev rätt❤️

2. Bild längre bak från första dagen i första klass och hur morfar kände sig dagen efter festen.

Och tack till alla gullisar som kom och firade och gjorde det här till en sådan fantastisk dag ❤️

Hur hamnade vi här?
Ett matsystem som bygger på att förstöra jorden det gror i och samtidigt skadar både människor och djur?

Idag vill jag lyfta @sebastienboudet
En som alltid tar fighten.
I varje bröd han bakar.
I varje samtal han för.
I varje grupp han drar ihop.
Alltid med en riktning, att vi ska må bättre.
Att vi ska kunna leva på den här planeten.
Att maten inte bara ska smaka gott utan också vara full av liv.

Samtidigt:
Jordbruksminister Kullgren hyllar Coca Cola* och bjuder in dem och andra storföretag till Sveriges livsmedelsråd.
Mitt i en tid av accelererande klimatförändringar.
Vi behöver raka motsatsen.
Fler som Sebastien.
Som tar kampen – hela vägen.

Matsystemet är ett av våra allra mest sårbara i en klimatkris som rusar fram. Att så få politiker står upp för det är helt obegripligt.

Visste du förresten att ett påsbröd från Ica ofta är dyrare än ett hantverksbakat surdegsbröd?
Skillnaden?
Det ena är fullt av näring.
Det andra är i princip luft.
Vi betalar mer, för mindre.

Så, tack Sebastien.
För brödet.
För frukosten.
För energin.
För kraften

(PS. Ni vet varför man inte ska mata änder med påsbröd? De blir mätta men får ingen näring. Lite som vi.)

* Coca Cola är inte bara en stor utsläppare,de är också världens största spridare av plast. Deras koppling till fossilindustrin är glasklar. Och produkterna kritiseras ständigt, både för effekter på hälsan och usla arbetsvillkor.

Lidandet måste få ett slut – nu.
Det som pågår är barbariskt, förkrossande och ett moraliskt haveri utan motstycke. Vi bevittnar ett livestreamat folkmord. Ingen kan längre säga att vi inte ser, att vi inte vet.
Och ändå har det varit så tyst.  Från makthavare. Från samhällen. Från oss.

Det begränsade inflödet av nödhjälp till Gaza får inte misstas för framsteg, inte när bomberna fortsätter falla. Humanitärt bistånd är inte ett alibi för passivitet. 
Vi måste fortsätta kräva att @kristerssonulf och Sveriges regering agerar kraftfullt för människorna i Gaza, för folkrätten, för vår egen mänsklighet.  
Vi måste ocksåinse att den här krisen inte uppstått i ett vakuum. Den blottlägger globala maktstrukturer som alltför länge fått stå oemotsagda. Vår delaktighet kräver mer än solidaritet – den kräver uppgörelse. 
📢 Skriv under Oxfams brev till regeringen. Länk i stories och bio.
 📢 Dela #ageraförgaza i sociala medier.
 📚 Läs på. Förstå de historiska och koloniala mönster som format den här krisen – och vår egen roll i dem. 
Att titta bort är att svika. Tystnaden är inte neutral – den är ett val. Och det valet formar vilka vi är.

Vad gjorde du när du visste?
Den frågan har mina barn inte ställt till mig än, men jag tänker att de aldrig ska behöva ställa den.

Den frågan, egentligen från alla världens barn, flåsar mig i nacken. Jag hör den susa genom träden och ser den i blickarna från de djur jag möter. Den ger mig mening, gemenskap och ett driv i denna kaosiga värld.

Jag säger inte detta eller gör saker för att känna mig som en ”god” människa. Vad innebär ens att vara en ”god”? För mig handlar det inte om att vara perfekt, eller ens att eftersträva det. Jag tror på att vara en medmänniska, på att försöka minimera skada och lidande för så många som möjligt. Dygd kanske som det pratas om i filmen jag delar.

Mest av allt känner jag mig krass. Samtiden kräver detta av oss just nu och på något sätt är det ganska skönt. Jag behöver inte välja. Det ligger liksom bortom mig själv.

Godhetsknarka? Woke? Om vi vänder på det, är det egentligen så fel? Men, men…

Jag tror på att vi alla behöver bli mer aktiva medborgare. Det räcker inte att bara rösta vart fjärde år. Vi måste prata mer om ansvar. Om skyldigheter. Inte bara kräva av andra utan också av oss själva. Vi behöver omdefiniera begrepp. Vad är egentligen välstånd? Framgång? En fungerande ekonomi? När ojämlikheten ökar och naturen skriker?

Hopp är en muskel som måste tränas. Det är inte bara en känsla. Och som med all träning kan det vara jobbigt. Men ingen förändring kommer utan att det skaver. Förändring gör ont. Och neutralitet är en chimär.

Det vi upplever nu kommer inte att försvinna av sig självt. Inte efter nästa val eller efter sommaren, inte när Trump gör xyz. Vi är inne i en helt ny verklighet.

På bilderna kommer olika tips om var du kan börja. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Det finns många sätt att bidra för olika typer av människor. Det viktiga är att göra något. Och sen lite till.

Och det behöver inte ens vara inom miljö och klimat. Om du till exempel är engagerad i en fotbollsförening kan du också gräva där. Tweaka. Se på det lite bredare än att bara vinna nästa match.

Det finns massor att göra – let’s go to work!   Jag lovar att det kommer att kännas och bli bättre då.

Fyll gärna på med tips!

Var går din gräns?
Vad tycker du är okej att leva med? Vad står du för? När är det nog? När är det dags att agera? Höja rösten? Vara obekväm? Vem är du när världen brinner?

Går din gräns vid folkmord? Svält? Apartheid? Aldrig igen - för bara vissa människor? Vilka då? Drar du en linje vid lagen om “bristande vandel”? Offentliga lögner? Missade klimatmål. Vid att populationen av världens ryggradsdjur har minskat med 73% sedan 70-talet? Vid extrem havsförsurning? Sjuka mängder kemikalier i vår mat.
 Går den vid att vi nu har mikroplaster i våra hjärnor? Eller att plast finns i spermier, bröstmjölk, moln, vattendrag. I allt.

Går din gräns vid att vi utvisar människor som tjänar under 27 000 kronor i månaden?

Vid tre veckor kortare vinter varje år? Vid en beräknad förlust av 50 % av den globala BNP:n till år 2050? Går gränsen vid att rikare blir rikare eller tänker du att du är en av dem så det spelar ingen roll?
 Eller drar du gränsen när kaffet försvinner, när ditt hus inte längre går att försäkra, eller när det spolas bort?

Har du tänkt att gränsen går när dina barn måste gå ut i krig – eftersom vi satsar mer på vapen än på fred?
 Eller när världens oro kommer närmare? När är i så fall ”närmare”?

Har du kanske tänkt att din gräns går vid att det blir obehagligt och jobbigt att bry sig – för du har redan för mycket annat? Vad är det där andra som betyder så mycket? Vad lägger du din tid på?

Vi behöver prata om gränser. Omvärdera det vi tror på.  Om svårigheter, brustna drömmar och privilegier. Om moral, om meningen med livet. Om vem vi vill vara – när allt stormar.  Vi behöver skruva på det mesta i våra liv. Ibland också ta i från tårna.

Vet du att forskningen säger att hopp skapas när vi engagerar oss – tillsammans, för något större. Det är inte bara en känsla.
 Alla kan inte göra allt. Men nu måste vi alla göra mycket mer.

Var går dina gränser och varför?

.pro-gallery-wix-wrapper {display: block !important;} .pro-gallery-wix-wrapper .gallery-item-container {opacity: 1 !important; display: block !important;}

Instagram @isabellemcallister

isabelle@isabelle.se

bottom of page

instagram @isabellemcallister

​

Instagram @isabellemcallister